Pridemånad: En personlig berättelse

Till ära för Pride-månaden 🏳️🌈 vill jag dela med mig av en personlig berättelse.

När jag var fjorton reste jag till Italien med min familj för att hälsa på släktingar. Det var där, på den internationella flygplatsen i Rom, som jag såg något som skulle påverka mitt liv på så många sätt.

Låt mig gå tillbaka lite. Jag var fjorton år och gick andra året på high school i Australien. En pubertal tonåring 🤪. Jag trodde inte att det var ett alternativ att komma ut som gay på den tiden, och jag tänkte egentligen inte särskilt mycket på det heller. Jag hade precis överlevt flera år av mobbning i grundskolan, och på high school blev mobbningen bara värre. Varje dag fick jag höra att jag var gay — bland annat. Så att bara ta mig igenom skolåren var mitt enda fokus innan jag ens kunde tänka på vem jag var. Jag skulle reda ut allt annat när jag väl såg ljuset i slutet av tunneln.

Tillbaka på flygplatsen i Rom: när jag gick med min mamma och lillasyster betraktade jag alla människor från olika länder omkring mig. Och där var han — den här killen (ungefär lika gammal som jag är nu), på väg åt mitt håll. Han bar en vit t-shirt med texten: "LE, om du är gay!" 🌈 Jag läste tröjan och jag LOG. Där var en kille från någonstans i världen, på resande fot ensam, klädd i sin Pride — och vare sig han visste det eller inte påverkade han livet för alla som såg honom och läste hans tröja.

När han passerade mig ändrade jag snabbt mitt ansiktsuttryck till ”neutralt” 😶 ifall jag skulle bli ”avslöjad” av min mamma eller någon annan som tittade 😅. Mitt leende varade bara några sekunder i den stunden — men inombords fortsatte jag att le. När jag kände mig ensam, missförstådd och som om det inte skulle finnas någon lycklig framtid tänkte jag tillbaka på den stunden.

Så fort jag fyllde arton reste jag till New York — och resten är historia.

Efter allt som det gångna året förde med sig behövde jag bara blåsa liv i det minnet. Här är min Pride-kollektion från 2021. 😃🏳️🌈 Genom att väcka detta minne till liv hoppas jag att unga, hemliga, förvirrade och utsatta LGBTQ+-personer ska lägga märke till det och LE. För att vara sitt sanna jag är alltid något att le åt.